Hem > Uncategorized > Egoistisk partsinlaga för omskärelse av pojkar

Egoistisk partsinlaga för omskärelse av pojkar


. . .

Omid Aghajari, underläkare vid onkologiska kliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm, går ordrikt till  storms mot den opinion som kräver förbud mot omskärelse av pojkar.

i debattinlägget ”Manlig omskärelse överskrider medicinens och religionens gränser”

Aghajaris främsta argument för omskärelse av pojkar är inte medicinska, skriver han. ”Omskärelsen har ett emotionellt och nostalgiskt värde” för en religiös, kulturell, etnisk grupp som längtar hem.

Var är fokus på barnet?

Det är pojkarnas liv som blir förstörda.

Stympningen är inte bara fysisk. Den är emotionell/psykisk också.

Pojkar födda i Sverige. Barn som inte har samma emotionella band som föräldrarna har till sitt hemland.

.

Tydligt är att Aghajari är ute i eget, helt egoistiskt vuxen-särintresse. .

Man får dock ge credit till Aghajari för att han törs erkänna detta. Att vuxnas nostalgi går först. Att denna nostalgi får gå ut över barnens bästa. Att barnet inte ges rätt till en egen identitet, ett eget liv. Detta som resultatet av de vuxnas ”symbolhandling”. Nostalgie über alles.

Finns det inga trevliga sedvänjor som kan ersätta detta stympande ingrepp? Danser, högtider, vackra kläder? Fest? Hemresor emellanåt?

Om hemlandet är så viktigt att man föredrar det framför de möjligheter man har som fri individ i Sverige: varför inte flytta hem?

Varför underkänner Aghajari den sida av honom själv som rotat sig i Sverige och som gör att han på ett positivt sätt känner sig svensk? Varför är ”hemlandet” så himla viktigt? Och: hur i hela h-e kan Aghajari ens tänka tanken att man som svensk skulle identifiera sig med ett så pompöst monstrum som Fredrik Reinfeldt? Han talar ju inte ens svenska. Han bara sprutar floskler.

Aghajari är troligen själv omskuren. Kanske döljer sig, i hans patos för omskärelse av sina barn, det faktum att han själv anar att han har gått miste om något. I kombination med en lojalitet som kan liknas vid Stockholms-syndromet. Aghajari har själv blivit illagjord. Av föräldrar som trodde att de gjorde något gott. Han har blivit tvungen att internalisera. Proceduren, riten, ceremonierna, högtidligheten, gemenskapen*, samhörigheten*, glädjen*, tidsåldrarna*, banden, ingreppet är en del av hans eget ”jag”. .

De medicinska argumenten är inte underbyggda, Aghajari hänvisar diffust till WHO:s hemsidor, som tydligen inte redovisar den forskning som talar emot omskärelse av pojkar – såvida inte Aghajari avstår att redovisa denna för hans särintresse så obekväma forskning.

Istället uttrycker han sig föraktfullt emot de läkare som är emot omskärelse av pojkar: de mörkar forskningsresultat och i den mån de är kristna borde de hellre ägna sig åt abortfrågor.

Inte heller lyfter Aghajari fram  det faktum att WHO till följd av FN:s religiösa och politiska slagsida  (se blasfemiparagrafen i Deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna) möjligen kan lida av samma sjukdomssyndrom som Socialstyrelsen och svenska lagstiftare. Som Aghajari själv skriver: ”Socialstyrelsen subventionerar beteendet för att inte stöta sig med barbarerna”. WHO skulle alltså kunna misstänkas för att selektivt offentliggöra de forskningsresultat som ”barbarerna” önskar. De forskningsrapporter som stödjer förfarandet med omskärelse av gossebarn.

Aghajari lyfter ensidigt fram påståenden om tidig omskärelses påstådda fördelar utan att hänvisa till vilka forskningsresultat som stödjer dessa. Inte heller sätter han argumenten i relation till frekvensen sjukdomar i normalfallet, som han påstår omskärelse skulle minska. Hur stor blir då den påstått positiva effekten? Det får vi inte veta.

Samtidigt undviker Aghajari helt att redovisa de medicinska forskningsresultat som uppvisar negativa följder av omskärelse av pojkar. Ett par av dessa är: Omskurna män har sämre sexliv och Male Circumcision Increases Risk for Females (manlig omskärelse ökar risken för kvinnor).

Aghajari undviker helt att ta ett medicinskt, vetenskapligt grepp om frågan. Han redovisar inget medicinskt resonemang. Han är partisk. Därvid framstår han som medicinskt oseriös. .

.

Hoppas att Aghajari är bättre på onkologi.

Hoppas Aghajari klipper just detta osunda band med ex-hemlandet genom att sluta klippa i sina pojkar.

Hoppas även att Aghajaris inlaga inte är ett uttryck för Karolinska sjukhusets åsikter i frågan.

.

* Tillagda ord 22 december 2011

.

Tidigare inlägg på Nyhetsmixern i denna fråga:

Stoppa omskärelse av pojkar: upprop

Kräv barnens rätt!

.
.

  1. 24 december, 2011 kl. 02:10

    En skillnad mellan konservatism och liberalism socialism är att konservatismen inte undviker frågan om skyldigheter medan andra ideologier tenderar att ensidigt fokusera på rättigheter.

    • 24 december, 2011 kl. 11:05

      Möjligt att det är så. I så fall tror jag att det beror på att liberalism och socialism tillkom i protest mot konservatismen just med syfte att hävda de människors rätt som tidigare inte haft någon. Bäst är förstås balans.

  2. peaceful parenting
    10 januari, 2012 kl. 08:30

    Han ska ha ett stort tack för han vågar diskutera omskärelse som muslim!han nämnder aldrig onani i artikeln,aldrig sex eller njutning heller.
    Ungdomsmottagningar och sjuksköterskor som kommer i kontakt med unga pojkar borde väl ha en åsikt i frågan?
    omskurna pojkar kanske aldrig går dit?
    svenska bögföreningar där aids florerar borde iaf påpeka att låg homosex frekvens bland omskurna skyddar mot HIV och inte omskärelsen!

  1. 26 november, 2011 kl. 18:57

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: